Det regnar i Hoi An

Men vad gor det nar man har pool pa hotellet och gratis internet?

Hoi An ar hur mysig stad som helst. Massor med mysiga restauranger och manniskorna ar trevliga. Daremot finns det inte saaa mycket att gora pa en tight budget. 90% av stadens butiker ar antingen skraddare eller skomakare, och vi har inte rad med nat utav det.
Idag tankte jag efter, och tyckte jag var sa duktig som bara kopt ett armband och en halsduk. Da slappnade jag val av for mycket och shoppinghjarnan tog over. For helt plotsligt hade jag kopt tva klanningar och ett fotografi. Ajaj, inte bra.

Ni vet ju alla vad som hande pa Koh Samet med kackerlackorna, och dom har kommit for att hamnas sina doda kamrater. Har ar (den blivande forfattaren?) Sofias berattelse om middagen igar:

Middagen tog vi pa en trevlig restaurang vid floden, vi festade till det med en drink igar, vi har blivit pensionarer sa det var ovanligt for oss.
Under middagen kanner jag nat som kommer pa min rygg, det gjorde lite ont, jag visste inte om det var en gigantisk insekt eller om det var nan som kastat nat pa mig. Jag fick lite panik o bad Anna kolla vad det var, hon kollade pa min rygg, ryggade tillbaka o kollade pa mig med skrack i blicken. Men i detta ogonblick av chock fattar hon mod till sig o tar atpinnarna fran bordet, tar tag i djuret pa min rygg o kastar i vag det med all sin kraft. Hon ar livradd, det blir uppstandelse pa var restaurang, personalen springer runt o fragar hur vi mar. Servitrisen hamtar mannen i restaurangen som tar upp djuret fran gatan o slanger ivag det. Jag tankte: nu har kackerlackorna fran Koh Samet kommit for att hamnas att jag dodade deras vanner, sa de har tranat upp sig, atit anabola steroider(eftersom djuret pa min rygg var ludet enligt Anna) o forberett sig mentalt i nastan 3 veckor, sen har de simmat fran Koh Samet for att fa sin hamnd. Sen ser vi hans resterande arme som flyger runt o vantar pa sin chans att anfalla. Vi overlevde denna fasansfulla stund sa nu vet vi att vi klarar allt! Men jag kommer alltid kanna detta djur pa min rygg, och Anna som fick ogonkontakt med djuret kommer alltid komma ihag den sista blicken hon fick...

En annan sak hande igar ocksa. Jag hade en nara-doden-upplevelse. Jag har ju varit forkyld fran och till anda sen.. jag akte? Iallafall, igar bokade vi en kulturell resa till Marble Mountains. Redan pa namnet borde jag ha fortstatt att det skulle sluta illa. Jag har astma, dalig kondis och forkylning som endast sitter pa lungorna (och vill ej slappa taget heller..)
Vi kommer fram, och jag ser ett stort berg. Med maaassaaa trappor. Ja, det ar bara att borja vandringen. Far stanna typ var tionde trappsteg for att hosta upp lungorna och vila. Sma barn, gamla gummor med en cigarett i mungipan halvspringer forbi den idiotiska turisten som stannat mitt i trappen. Japaner tycker att det ar helfestligt och staller sig i ringar runt om mig och knapper kort!
Till slut kommer jag upp, och ar helt slut. Sofia far ga i forvag och kolla om de olika grottorna och templen ar nat att titta pa. Om det verkar som nat att se far hon hamta mig utanfor och sa gar jag in, knapper nagra kort, gar ut igen. Verkligen en kulturell upplevelse maste jag saga. Och inga bra kort blev det heller for det ar sa morkt inne i grottorna.

Sen gar vi ner igen, och da hittar jag en karta over de olika grottorna i bergen. Och sjalvklaaaaart har vi missat det storsta mest spektakulara rummet! Haha, men jag overlevde iallafall. Det enda som raknas, eller hur?


Kommentarer
Postat av: Mamma

Använder du Symbicort eller Pulmicort morgon och kväll??? Gör det så blir du frisk nångång, mycket roligare då =)

2010-02-22 @ 18:44:39

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0