´

nu hoppar jag vidare i livet, http://kottenskvist.blogg.se

följer ni med? ni ynka två läsare, eleni och moa. okej tre, mamma du hänger väl med?

Ska jag sparka igång bloggen, eller ta sommarlov?

solen skiner! benen är bara! ölen delas mellan nära och kära! bikinin är på! och framförallt, SOLA SKINE!

"hur känns det att vara hemma nu då?" det är den vanligaste frågan.
och ärligt, det känns sådär. kallt. pengaproblem. skavsår. långbyxor.

men så precis nu är jag ute och går, på väg till ett litet extrajobb. lyssnar på spotify i min nya iPhone.
lyssnar på "somliga går med trasiga skor" och känner mig kall och måndagsdeppig.
då går det förbi en gubbe.. med trasiga skor. och trasig jacka och ser bara så deppig och hemlös ut.

vad fan klagar jag på egentligen?

inte blogga från min iPhone. otroligt störande.

Och jag ar hemma. Just nu ar det sol! Jag har pa mig klanning. Vagrar jeans och mossa och vantar. Tydligen ocksa åäö. Svårt det dar..

Nu blir det middag (potatisbullar med bacon och lingonsylt, hemmagjorda!) och presentutdelning.

Och tydligen dricker jag inte mjolk langre. Inte gott.

Om atta timmar aker jag till flygplatsen. Sen aker jag hem. Idag alltsa. Om atta timmar. Detta ar helt normalt.

Herregud vilket vackert land. Herregud. Internet ar det samsta hittills (forutom 4000 islands i Laos) sa bilderna far vanta tills jag kommer hem.

Hem. Det ar bara 8 dagar kvar. Har det redan gatt 80 dagar? Det ar ju helt otroligt vad tiden flyger ibland.

Jag har precis ocksa fatt reda pa att mitt flyg hem till Sverige inte kommer stallas in.
Och har precis ocksa last pa om oroligheterna i Bangkok, dar det inte verkar lugna ner sig. Sa det blir tva dagar pa hotellrummet i vantan pa att flyga hem tror jag. Och da blir det inga presenter kopta heller, men hellre en levande Anna an fodelsedagspresenter kanske?

Nu ska jag och Sofia kopa choklad och smorja in oss med aftersun. Trodde vi hade lagt av med solskyddsfaktor helt, men tydligen kan man fortfarande branna sig! Mycket underligt.

Idag lamnar vi Koh Tao. Med sorg i hjartat. Om jag nansin ska kopa hus nagonstans i varlden ska det vara i detta lilla paradis.

Vi ska flyga till ett annat paradis, Filippinerna!



Sahar ser det ut dit vi ska, White Beach i Boracay. Kommer nog bli en trevlig vecka.

Dock vet jag inte om nan av mina mobiler fungerar dar, sa om jag inte hor av mig nar jag landat sa vet ni varfor.

Vi akte till Koh Tao efter Koh Phangan for att fa lite lugna dagar med rehab. Det blev inte riktigt sa, sa efter en vecka pa Koh Tao bestamde vi oss far att ta oss till paradison Koh Bulon Leh.
Vi gick till en resebyra, dom hade aldrig hort talas om on. De tyckte att vi skulle aka till Krabi, och boka en resa darifran istallet. Krabi ar ju en storre stad med mer utbud.
Sa da akte vi till Krabi pa onsdagsmorgonen. Kom fram sent pa eftermiddagen, och blev da tvungen att stanna over natten. I Krabi hade dom inte heller hort talas om Koh Bulon Leh, men Sofia visste att man kunde aka till den on fran Koh Lanta. Sa da akte vi till Koh Lanta pa torsdagsmorgonen, tidigt sa vi skulle hinna med baten pa eftermiddagen.

Val pa Koh Lanta, var det INGEN som hort talas om Koh Bulon Leh. Da gav vi upp och forsokte boka en resa till Koh Muk istallet. Men killen pa resebyran satt och rokte pa medans vi pratade med honom, sa det enda han forsokte gora var att fa oss att bo pa hans hotell. Det ville vi inte, forst och framst for vi inte ville stanna pa Koh Lanta, och for det andra for han var sa hog och ohjalpsam.
Efter mycket om och men, akande fram och tillbaka sa hamnade vi pa ett hotell som Sofia hade sovit pa for tva ar sen. "Jattemysigt med hangmattor" berattade hon.
Javisst, hangmattor fanns det. Och djur. Och hal i vaggarna. Djur som kom in genom alla hal i vaggarna. Och ingen flakt.
Jag sov nog bast iallafall, for jag sov i ett slags myggnatstalt. Efter lite fighter och pingpong matcher mot olika djur sa somnade jag.

Pa fredagsmorgonen forsokte vi an en gang boka resa till Koh Muk, men eftersom alla pa Koh Lanta verkar roka pa hela tiden sa gjorde vi det enkelt for oss och bokade en resa till Phi Phi istallet.
Vi kom fram till Phi Phi strax fore 10 pa morgonen. Bokade och betalade 4 hotellnatter. Gick for att kaka frukost. Kvinnan pa restaurangen ar jattestressad och konstig. Nar jag fragar om jag far bestalla frukost sa sager hon "Quickly, quickly!"
Helt plotsligt hor vi skrik, och folk borjar springa pa gatorna. Nan skriker tsunami, och jag tittar pa Anna och Sofia och sager "NU SPRINGER VI!! TSUNAMI!!!"

Som ni vet de flesta sa har jag samsta kondisen i hela Sverige, och det oroade mig nar vi borjade springa. Det var en bra bit att springa, och jag kande att jag orkade inte ta ett steg till. Men sa tankte jag "Men vill jag DO har i vagorna? NEJ!" Sa jag fortsatte springa. Sen borjade vi ta oss upp i bergen och jag var helt svimfardig av utmattning. Folk runtomkring oss sag ut att fa panikangestattacker, och alla tittade ut over havet for att se vagorna.

Men det kom inga vagor. TACK OCH LOV! Vi vantade uppe i bergen ett bra tag, och jag ringde till pappa for att beratta vad som hant och att jag var i sakerhet. Jag har aldrig nagonsin i hela mitt liv varit sa radd.
Om det bara hade varit turister som sprang och var radda sa kanske jag inte hade reagerat lika starkt. Men eftersom aven thailandarna stangde igen sina butiker och sprang och skrek sa kandes det verkligen att det var pa riktigt. Nar jag sprang sa vande jag mig om och tittade efter vagen, for det kandes som att den var precis bakom mig.

Efter att ha vantat i bergen i nan timme gick vi ner till hamnen och bokade en resa tillbaka till Koh Tao. Har kan inga tsunamis ta oss!

Att ta sig tillbaka var ganska svart dock. Forst akte vi till Krabi, sen minibus darifran till en liten hala nagonstans i landet. Dar packade dom pa 12 personer plus en chauffor i en bil med flak. Fyra personer satt i bilen och resten plus bagage satt pa flaket. Valdigt litet flak ocksa, vi fick sitta pa varandra. Vi skulle aka till Surat Thani, men efter ett tag stannade chaufforen bilen och berattade att vi skulle aka till Chumpon istallet. 3 timmars bilresa fran dar vi var. Jag forsokte fa han att fixa en storre bil eller en till bil, men det fanns inga sa han. Sa da blev det 3 timmars helvetesresa pa motorvagen, pa ett flak. Han korde ganska fort, for vi var tvungen att hinna med nattbaten som gick klockan 12 pa natten. Och just ja, han korde vilse ocksa, sa vi fick plocka upp en thailandska efter vagen som visade oss fram.

Val framme pa baten, sa kunde inte baten aka. For den var trasig. Men sen funkade den. Sen var den trasig igen. Seeen funkade den, igen.
Kom fram till Koh Tao pa lordagsmorgonen och kunde antligen pusta ut. Hemma!

Om de senaste 48 timmarna i mitt liv. Som ar de varsta 48 timmarna jag nansin varit med om.
Men jag mar bra, och jag blev pamind om hur mycket jag alskar och saknar er darhemma! Och att jag sager det alltfor sallan!

Och vi ar tillbaka pa Koh Tao, eller HEMMA! Det kanns sa bra.

Tva bilder, den forsta ar fran Koh Phangan och den andra ar ifran Koh Tao!
Det enda jag bjuder pa, och som ni ser sa har jag valdigt roligt.

Nu ar jag pa Koh Lanta, men varre knarkstalle har jag inte sett maken till! Sa imorgon ska vi aka till Koh Phi Phi istallet.

Ja det ar sant. Efter 7 dagar pa Koh Phangan som blev lite vaaal mycket for oss alla, sa akte vi till Koh Tao for lite rehabilitering. Men jag vet inte vad som har hant med denna o, for inte var det sa har mycket barer har for ett ar sen? Sa nu har vi varit har i en vecka, och ska nu forsoka ta oss till en o som heter Koh Bulon Leh for lite verklig rehab. Vi ska bara komma pa hur man tar sig dit som, verkar mer an krangligt!

Bilder blir det snalt med, jag har inte knappt kort pa tva veckor tror jag! Daligt av mig, ska ta en promenad och fota lite pa Koh Tao sa ni far se hur vackert det fortfarande ar har.

Hoppas alla vykort kommer fram som dom ska, mer ar sakert pa vag. Kort far ni se pa facebook, eller nar jag kommer hem. Funkar inte att ladda upp de fa bilder jag har tagit, jag tror det ar for stort format pa dem?

Nu ska jag bada, det ar varmaste dagen hittils pa Koh Tao. Saknar er alla!

Ja, jag var ganska duktig anda fram till Saigon att beratta vad vi gor har pa var sida jordklotet. Sen kom Bali och Macke och tog upp all min tid och energi. Inget jag vill klaga over direkt, det var underbart att fa traffa han dygnet runt i tva veckor!

Iallafall pa Bali sa hande detta:
Kom till Kuta pa en mandag, akte direkt och traffade Marie och Jeppe. Sen tog jag och Sofia oss till det ackligaste hotellet pa hela on, och jag hamnade i feberinsomnia och madde valdigt valdigt daligt. Jag blev ocksa av med mitt VISAkort, ja man kan saga att det var inte en bra dag.
Dagen efter bytte vi hotel, och hamnade pa Gora Beach Inn. Kanske lite notta rum, men vacker tradgard och pool. Och trevlig personal. Sen akte vi for att mota Macke och Lotta pa flygplatsen! Jag tog aven 10 cortisontabletter och blev antligen frisk.

Stannade i Kuta lite for lange, lite beroende pa lathet och lite beroende pa att Sofia fick spendera lite tid pa sjukhus.
Dock gjorde vi ju en utflykt till vackra Dreamland, och hade en sjukt rolig dag pa ett vattenland.
Sofia blev frisk och vi tog oss i kragen och bokade en biljett till en o som heter Gili Trawang.
Fick aka lyxbat dit, vi var de enda personerna pa baten! Sjong och hade hjarngympa med olika spel, mycket trevligt!
Kom iland pa Gili och en man halsade mig valkommen med orden "Welcome to paradise". Ja han var inte helt fel ute kan jag saga. Sa blatt vatten har jag aldrig sett i hela mitt liv, och valdigt vacker o overhuvudtaget! Stannade dar i tva natter, och gjorde en utflykt till grannon Gili Memo. Inte helt fel att kanna sig ensam pa en strand dar heller!
Vi tog sen en bat over till en o som heter Lombok, dar vi inte fick ett lika trevligt mottagande. Valdigt patrangande man som tog pa en och stirrade pa en och sa otrevliga saker. Men vi ville ge on en chans och akte till Sengigi.
Dar stannade vi tva natter, och det var en trevlig men ode liten stad. Stranden var vacker med svart sand, och solnedgangarna var otroliga.
Efter tva natter kande vi dock att vi langtade tillbaka till civilistationen, och akte tillbaka till Bali och Kuta.
Kandes som att komma hem nar vi klev in pa Gora Beach Inn och hoppade ner i poolen igen!

Nar vi kom tillbaka sa var det aven dags for det balinesiska nyaret. Det firar man nagot annorlunda an i Sverige kan man verkligen saga. Istallet for alkohol, raketer och storslagna fester sa firas nyaret i totalt morker och tystnad. Inga turister far vara ute pa gatorna, och ingen far skrika eller ropa eller ha lyset tant ens inne pa sitt hotellrum. Vi hade kopt varmeljus och satt ute pa varan altan och spelade spel hela kvallen och blev totalt facinerad av den stjarnhimmel som kom fram nar hela Kuta var nerslackt. Verkligen en kvall att minnas!
Dagen efter fick man antligen komma ut fran hotellet, och vi drog ner till stranden for att testa lite surfing! Alla vagade testa forutom jag, jag kande att vagorna var lite for hoga for mina 160 cm och minimala muskler. Ingen lyckades dock komma upp och sta, men roligt var det ju!

Sen var det da dags for ett valdigt jobbigt hejda nar Lotta, Marie, Jeppe och Macke skulle lamna mig och Sofia. Det var inte kul alls att bli "kvarlamnad" pa Bali, aven fast det bara handlade om nagra timmar.

Jag och Sofia akte ju sen till KL och motte upp med Anna som ni vet. Vi akte till IKEA tva ganger (haha) och at kottbullar, brunsas och potatis. Kopte aven med oss kalles kaviar, hardbrod, singoalla, ballerina och kexchoklad.
Sen akte vi till Times Square och hittade ett tivoli, inomhus! Jag akte en bergodalbana med tre loopar, det trodde ni inte va? Det var faktiskt inte sa laskigt som jag hade trott..
Dagen efter bowlade vi pa dagen, och da spelades en skiva med som nog kan ha hetat " The Best of Ace of Bace". Svennigt varre :)
Pa kvallen blev det antligen 3Dbio, vi sag Alice i Underlandet! VALDIGT bra film! Johnny Depp ar nog varldens snyggaste och basta skadespelare hur han an ser ut.

Sen var det dags att aka till Thailand, och pa flygplatsen i KL sa spelades ABBAlatar. Sverige forfoljer oss...

Just nu ar jag utanfor Phuket i Karon. Vi maste stanna en natt till, tyvarr. Inte varldens trevligaste stad, det kanns som att vara mitt uppe i "Svensk man soker thailandsk fru, helst 30 ar yngre an mig sjalv". Imorgonbitti aker vi till Koh Phangan iallafall, och kommer stanna dar till 1 april.

            

Hej hopp!
Landade i KL imorse strax fore nio, och traffade tva trevliga svenskor pa flygplatsen som vi delade en taxi med till China Town. Som gradde pa moset fick vi varldens trevligaste taxichauffor som berattade om alla platser vi for forbi. Visade vart premiarministern bor, och berattade lite krigshistoria. Mycket trevligt!

 Vi hittade ett trevligt hotell, sen at vi en snabb frukost. Tankte ta igen lite somn och vi la oss for att vila en timme. Vaknade halv fyra pa eftermiddagen! Jaja, det var nog valbehovliga timmar.

Strax efter atta tror jag, sa motte vi upp en tjej som heter Anna. Hon ska resa med oss i cirka en manad nu. Trevligt, eftersom efter att ha levt 6 personer pa Bali sa kandes det lite ensamt med bara jag och Sofia.

Vi har ocksa bokat biljetter till Thailand, sa vi flyger pa mandagkvall. Alla ni som jag alskar kommer sjalvklart fa sms sa fort jag ar pa thailandsk mark. Om jag kommer ihag hur man smsar som, det var ju ett tag sen man anvande en mobil nu!

Har i KL finns det faktiskt inte sa mycket att gora. IKEA finns har, sa imorgon ska vi aka dit och ligga i vara sangar och soffor och kaka lite kottbullar med kokt potatis och lingonsylt och brunsas! OJOJOJ vad det ska bli gott! Dom saljer aven godis dar, typ gott och blandat. Jag har sant begar efter saltlakrits!

Nu hade jag tankt ladda upp bilder, men har med mig fel sladd.. Typiskt. Och en sak till, jag har gjort av med tva visakort pa 18 dagar. Sa nu lever jag pa Sofia igen haha! Tur jag har henne med mig :)