Idag aker jag hem.
Om atta timmar aker jag till flygplatsen. Sen aker jag hem. Idag alltsa. Om atta timmar. Detta ar helt normalt.
Filippinerna
Herregud vilket vackert land. Herregud. Internet ar det samsta hittills (forutom 4000 islands i Laos) sa bilderna far vanta tills jag kommer hem.
Hem. Det ar bara 8 dagar kvar. Har det redan gatt 80 dagar? Det ar ju helt otroligt vad tiden flyger ibland.
Jag har precis ocksa fatt reda pa att mitt flyg hem till Sverige inte kommer stallas in.
Och har precis ocksa last pa om oroligheterna i Bangkok, dar det inte verkar lugna ner sig. Sa det blir tva dagar pa hotellrummet i vantan pa att flyga hem tror jag. Och da blir det inga presenter kopta heller, men hellre en levande Anna an fodelsedagspresenter kanske?
Nu ska jag och Sofia kopa choklad och smorja in oss med aftersun. Trodde vi hade lagt av med solskyddsfaktor helt, men tydligen kan man fortfarande branna sig! Mycket underligt.
Hem. Det ar bara 8 dagar kvar. Har det redan gatt 80 dagar? Det ar ju helt otroligt vad tiden flyger ibland.
Jag har precis ocksa fatt reda pa att mitt flyg hem till Sverige inte kommer stallas in.
Och har precis ocksa last pa om oroligheterna i Bangkok, dar det inte verkar lugna ner sig. Sa det blir tva dagar pa hotellrummet i vantan pa att flyga hem tror jag. Och da blir det inga presenter kopta heller, men hellre en levande Anna an fodelsedagspresenter kanske?
Nu ska jag och Sofia kopa choklad och smorja in oss med aftersun. Trodde vi hade lagt av med solskyddsfaktor helt, men tydligen kan man fortfarande branna sig! Mycket underligt.
Koh Tao ar over, for denna gang..
Idag lamnar vi Koh Tao. Med sorg i hjartat. Om jag nansin ska kopa hus nagonstans i varlden ska det vara i detta lilla paradis.
Vi ska flyga till ett annat paradis, Filippinerna!
Sahar ser det ut dit vi ska, White Beach i Boracay. Kommer nog bli en trevlig vecka.
Dock vet jag inte om nan av mina mobiler fungerar dar, sa om jag inte hor av mig nar jag landat sa vet ni varfor.
Vi ska flyga till ett annat paradis, Filippinerna!
Sahar ser det ut dit vi ska, White Beach i Boracay. Kommer nog bli en trevlig vecka.
Dock vet jag inte om nan av mina mobiler fungerar dar, sa om jag inte hor av mig nar jag landat sa vet ni varfor.
48 timmar.
Vi akte till Koh Tao efter Koh Phangan for att fa lite lugna dagar med rehab. Det blev inte riktigt sa, sa efter en vecka pa Koh Tao bestamde vi oss far att ta oss till paradison Koh Bulon Leh.
Vi gick till en resebyra, dom hade aldrig hort talas om on. De tyckte att vi skulle aka till Krabi, och boka en resa darifran istallet. Krabi ar ju en storre stad med mer utbud.
Sa da akte vi till Krabi pa onsdagsmorgonen. Kom fram sent pa eftermiddagen, och blev da tvungen att stanna over natten. I Krabi hade dom inte heller hort talas om Koh Bulon Leh, men Sofia visste att man kunde aka till den on fran Koh Lanta. Sa da akte vi till Koh Lanta pa torsdagsmorgonen, tidigt sa vi skulle hinna med baten pa eftermiddagen.
Val pa Koh Lanta, var det INGEN som hort talas om Koh Bulon Leh. Da gav vi upp och forsokte boka en resa till Koh Muk istallet. Men killen pa resebyran satt och rokte pa medans vi pratade med honom, sa det enda han forsokte gora var att fa oss att bo pa hans hotell. Det ville vi inte, forst och framst for vi inte ville stanna pa Koh Lanta, och for det andra for han var sa hog och ohjalpsam.
Efter mycket om och men, akande fram och tillbaka sa hamnade vi pa ett hotell som Sofia hade sovit pa for tva ar sen. "Jattemysigt med hangmattor" berattade hon.
Javisst, hangmattor fanns det. Och djur. Och hal i vaggarna. Djur som kom in genom alla hal i vaggarna. Och ingen flakt.
Jag sov nog bast iallafall, for jag sov i ett slags myggnatstalt. Efter lite fighter och pingpong matcher mot olika djur sa somnade jag.
Pa fredagsmorgonen forsokte vi an en gang boka resa till Koh Muk, men eftersom alla pa Koh Lanta verkar roka pa hela tiden sa gjorde vi det enkelt for oss och bokade en resa till Phi Phi istallet.
Vi kom fram till Phi Phi strax fore 10 pa morgonen. Bokade och betalade 4 hotellnatter. Gick for att kaka frukost. Kvinnan pa restaurangen ar jattestressad och konstig. Nar jag fragar om jag far bestalla frukost sa sager hon "Quickly, quickly!"
Helt plotsligt hor vi skrik, och folk borjar springa pa gatorna. Nan skriker tsunami, och jag tittar pa Anna och Sofia och sager "NU SPRINGER VI!! TSUNAMI!!!"
Som ni vet de flesta sa har jag samsta kondisen i hela Sverige, och det oroade mig nar vi borjade springa. Det var en bra bit att springa, och jag kande att jag orkade inte ta ett steg till. Men sa tankte jag "Men vill jag DO har i vagorna? NEJ!" Sa jag fortsatte springa. Sen borjade vi ta oss upp i bergen och jag var helt svimfardig av utmattning. Folk runtomkring oss sag ut att fa panikangestattacker, och alla tittade ut over havet for att se vagorna.
Men det kom inga vagor. TACK OCH LOV! Vi vantade uppe i bergen ett bra tag, och jag ringde till pappa for att beratta vad som hant och att jag var i sakerhet. Jag har aldrig nagonsin i hela mitt liv varit sa radd.
Om det bara hade varit turister som sprang och var radda sa kanske jag inte hade reagerat lika starkt. Men eftersom aven thailandarna stangde igen sina butiker och sprang och skrek sa kandes det verkligen att det var pa riktigt. Nar jag sprang sa vande jag mig om och tittade efter vagen, for det kandes som att den var precis bakom mig.
Efter att ha vantat i bergen i nan timme gick vi ner till hamnen och bokade en resa tillbaka till Koh Tao. Har kan inga tsunamis ta oss!
Att ta sig tillbaka var ganska svart dock. Forst akte vi till Krabi, sen minibus darifran till en liten hala nagonstans i landet. Dar packade dom pa 12 personer plus en chauffor i en bil med flak. Fyra personer satt i bilen och resten plus bagage satt pa flaket. Valdigt litet flak ocksa, vi fick sitta pa varandra. Vi skulle aka till Surat Thani, men efter ett tag stannade chaufforen bilen och berattade att vi skulle aka till Chumpon istallet. 3 timmars bilresa fran dar vi var. Jag forsokte fa han att fixa en storre bil eller en till bil, men det fanns inga sa han. Sa da blev det 3 timmars helvetesresa pa motorvagen, pa ett flak. Han korde ganska fort, for vi var tvungen att hinna med nattbaten som gick klockan 12 pa natten. Och just ja, han korde vilse ocksa, sa vi fick plocka upp en thailandska efter vagen som visade oss fram.
Val framme pa baten, sa kunde inte baten aka. For den var trasig. Men sen funkade den. Sen var den trasig igen. Seeen funkade den, igen.
Kom fram till Koh Tao pa lordagsmorgonen och kunde antligen pusta ut. Hemma!
Vi gick till en resebyra, dom hade aldrig hort talas om on. De tyckte att vi skulle aka till Krabi, och boka en resa darifran istallet. Krabi ar ju en storre stad med mer utbud.
Sa da akte vi till Krabi pa onsdagsmorgonen. Kom fram sent pa eftermiddagen, och blev da tvungen att stanna over natten. I Krabi hade dom inte heller hort talas om Koh Bulon Leh, men Sofia visste att man kunde aka till den on fran Koh Lanta. Sa da akte vi till Koh Lanta pa torsdagsmorgonen, tidigt sa vi skulle hinna med baten pa eftermiddagen.
Val pa Koh Lanta, var det INGEN som hort talas om Koh Bulon Leh. Da gav vi upp och forsokte boka en resa till Koh Muk istallet. Men killen pa resebyran satt och rokte pa medans vi pratade med honom, sa det enda han forsokte gora var att fa oss att bo pa hans hotell. Det ville vi inte, forst och framst for vi inte ville stanna pa Koh Lanta, och for det andra for han var sa hog och ohjalpsam.
Efter mycket om och men, akande fram och tillbaka sa hamnade vi pa ett hotell som Sofia hade sovit pa for tva ar sen. "Jattemysigt med hangmattor" berattade hon.
Javisst, hangmattor fanns det. Och djur. Och hal i vaggarna. Djur som kom in genom alla hal i vaggarna. Och ingen flakt.
Jag sov nog bast iallafall, for jag sov i ett slags myggnatstalt. Efter lite fighter och pingpong matcher mot olika djur sa somnade jag.
Pa fredagsmorgonen forsokte vi an en gang boka resa till Koh Muk, men eftersom alla pa Koh Lanta verkar roka pa hela tiden sa gjorde vi det enkelt for oss och bokade en resa till Phi Phi istallet.
Vi kom fram till Phi Phi strax fore 10 pa morgonen. Bokade och betalade 4 hotellnatter. Gick for att kaka frukost. Kvinnan pa restaurangen ar jattestressad och konstig. Nar jag fragar om jag far bestalla frukost sa sager hon "Quickly, quickly!"
Helt plotsligt hor vi skrik, och folk borjar springa pa gatorna. Nan skriker tsunami, och jag tittar pa Anna och Sofia och sager "NU SPRINGER VI!! TSUNAMI!!!"
Som ni vet de flesta sa har jag samsta kondisen i hela Sverige, och det oroade mig nar vi borjade springa. Det var en bra bit att springa, och jag kande att jag orkade inte ta ett steg till. Men sa tankte jag "Men vill jag DO har i vagorna? NEJ!" Sa jag fortsatte springa. Sen borjade vi ta oss upp i bergen och jag var helt svimfardig av utmattning. Folk runtomkring oss sag ut att fa panikangestattacker, och alla tittade ut over havet for att se vagorna.
Men det kom inga vagor. TACK OCH LOV! Vi vantade uppe i bergen ett bra tag, och jag ringde till pappa for att beratta vad som hant och att jag var i sakerhet. Jag har aldrig nagonsin i hela mitt liv varit sa radd.
Om det bara hade varit turister som sprang och var radda sa kanske jag inte hade reagerat lika starkt. Men eftersom aven thailandarna stangde igen sina butiker och sprang och skrek sa kandes det verkligen att det var pa riktigt. Nar jag sprang sa vande jag mig om och tittade efter vagen, for det kandes som att den var precis bakom mig.
Efter att ha vantat i bergen i nan timme gick vi ner till hamnen och bokade en resa tillbaka till Koh Tao. Har kan inga tsunamis ta oss!
Att ta sig tillbaka var ganska svart dock. Forst akte vi till Krabi, sen minibus darifran till en liten hala nagonstans i landet. Dar packade dom pa 12 personer plus en chauffor i en bil med flak. Fyra personer satt i bilen och resten plus bagage satt pa flaket. Valdigt litet flak ocksa, vi fick sitta pa varandra. Vi skulle aka till Surat Thani, men efter ett tag stannade chaufforen bilen och berattade att vi skulle aka till Chumpon istallet. 3 timmars bilresa fran dar vi var. Jag forsokte fa han att fixa en storre bil eller en till bil, men det fanns inga sa han. Sa da blev det 3 timmars helvetesresa pa motorvagen, pa ett flak. Han korde ganska fort, for vi var tvungen att hinna med nattbaten som gick klockan 12 pa natten. Och just ja, han korde vilse ocksa, sa vi fick plocka upp en thailandska efter vagen som visade oss fram.
Val framme pa baten, sa kunde inte baten aka. For den var trasig. Men sen funkade den. Sen var den trasig igen. Seeen funkade den, igen.
Kom fram till Koh Tao pa lordagsmorgonen och kunde antligen pusta ut. Hemma!
Det kommer komma ett langt inlagg
Om de senaste 48 timmarna i mitt liv. Som ar de varsta 48 timmarna jag nansin varit med om.
Men jag mar bra, och jag blev pamind om hur mycket jag alskar och saknar er darhemma! Och att jag sager det alltfor sallan!
Och vi ar tillbaka pa Koh Tao, eller HEMMA! Det kanns sa bra.
Men jag mar bra, och jag blev pamind om hur mycket jag alskar och saknar er darhemma! Och att jag sager det alltfor sallan!
Och vi ar tillbaka pa Koh Tao, eller HEMMA! Det kanns sa bra.
Tva bilder
Tva bilder, den forsta ar fran Koh Phangan och den andra ar ifran Koh Tao!
Det enda jag bjuder pa, och som ni ser sa har jag valdigt roligt.
Nu ar jag pa Koh Lanta, men varre knarkstalle har jag inte sett maken till! Sa imorgon ska vi aka till Koh Phi Phi istallet.
Jag lever!
Ja det ar sant. Efter 7 dagar pa Koh Phangan som blev lite vaaal mycket for oss alla, sa akte vi till Koh Tao for lite rehabilitering. Men jag vet inte vad som har hant med denna o, for inte var det sa har mycket barer har for ett ar sen? Sa nu har vi varit har i en vecka, och ska nu forsoka ta oss till en o som heter Koh Bulon Leh for lite verklig rehab. Vi ska bara komma pa hur man tar sig dit som, verkar mer an krangligt!
Bilder blir det snalt med, jag har inte knappt kort pa tva veckor tror jag! Daligt av mig, ska ta en promenad och fota lite pa Koh Tao sa ni far se hur vackert det fortfarande ar har.
Hoppas alla vykort kommer fram som dom ska, mer ar sakert pa vag. Kort far ni se pa facebook, eller nar jag kommer hem. Funkar inte att ladda upp de fa bilder jag har tagit, jag tror det ar for stort format pa dem?
Nu ska jag bada, det ar varmaste dagen hittils pa Koh Tao. Saknar er alla!
Bilder blir det snalt med, jag har inte knappt kort pa tva veckor tror jag! Daligt av mig, ska ta en promenad och fota lite pa Koh Tao sa ni far se hur vackert det fortfarande ar har.
Hoppas alla vykort kommer fram som dom ska, mer ar sakert pa vag. Kort far ni se pa facebook, eller nar jag kommer hem. Funkar inte att ladda upp de fa bilder jag har tagit, jag tror det ar for stort format pa dem?
Nu ska jag bada, det ar varmaste dagen hittils pa Koh Tao. Saknar er alla!
