´

Ni som läser här, jag tror att ni alla känner mig. Jag gissar på det. Och då kanske ni alla vet att jag är mörkrädd. Har alltid varit, och kommer nog alltid vara. Min allra störska skräck är mörka källare.

Idag hände det som inte fick hända. I huset som vi bor i är jag väldigt trygg. Jag kan sova med alla lampor släckta och radion och tvn avstängda. Jag kan vakna mitt i natten och gå på toa utan att tända i sovrummet. Jag kan gå upp på vinden ensam, jag kan gå ner i källaren ensam. Idag gick jag ner i källaren. Jag hade händerna fulla med grejer, så när jag kommer in i källargången så slår jag till lampknappen lite snabbt, och går framåt. Mot tvättstugan. Jag går några steg, och dörren bakom mig slår igen. Jag blir inte rädd. Jag går cirka fem meter. Då, då händer det. Jag ser hur det börjar längst ner i korridoren. Lampan längst ner släcks. Sen en efter en hela vägen till dörren bakom mig. Det går på en sekund. Jag står helt stilla och bara gapar. Sen vänder jag mig snabbt om och slår huvudet i ett väggskåp, ser den röda lampan längst ner i korridoren och är framme, nästan framme och når den! Slår på den frenetiskt, om och om igen!! Pulsen blir högre och jag tänker "hände det där precis??? HÄNDE DET??"

Ja det gjorde det. Jag hamnade mitt i min största skräck och jag överlevde. Det är helt S J U K T att detta hände idag.